Han växte upp under apartheidregimen i Sydafrika. Trots fattigdom gav han aldrig upp den orealistiska drömmen om att utbilda sig. Moses Jele ifrågasatte systemet men han tillhörde aldrig dem som bar vapen, han umgicks med studenter och utbildade sig på universitetet. Men när han förälskade sig i en svensk, vit missionär blev han revolutionär, både i regimens och i missionens ögon.
Vi träffas på SAM:s
expedition i Jönköping. Moses förefaller vara en spontan person som har lätt till skratt. Han är på besök i Jönköping med anledning av att han snart ska tillträda ett uppdrag som rektor för Phumelela, SAM:s bibelskola i Sydafrika. Moses har bott i Smålandsstenar majoriteten av de 34 år han bott i Sverige, men sedan något år är han bosatt i Piteå och trivs mycket bra i Norrland. Trots att han sedan länge känner sig svensk sitter de afrikanska rötterna djupt. När han berättar om apartheidtiden och kyrkans likgiltighet och i vissa fall även stöttande av regimen, får Moses något mycket hårt i blicken.
Gud använde ANC istället för kyrkan
Arvet från kolonialismen på 1600-talet var en av anledningarna till att raspolitiken fick fotfäste i Sydafrika i slutet av 1940-talet. Boerna (de vita) ansåg sig ha fått landet Sydafrika på samma sätt som Gud gav Israel till judarna. Landets ursprungsbefolkning sågs som en grupp som måste civiliseras och frälsas.
– Det var den profana organisationen ANC som befriade Sydafrika, säger Moses med stort engagemang. Det ANC stod för skulle de kristna stått för. Det står ju i Bibeln att ”om de tiger kommer stenarna att ropa”… (luk.19:40) Eftersom kyrkan inte gjorde sin plikt använde Gud ANC. Trots missionens goda intentioner har den haft sina brister, men Gud är större än våra misstag. Guds verk hindras inte av mänskliga system.
Fick hjälp till studier
Moses var en av de yngsta i syskonskaran på åtta barn.
– Min pappa dog när jag var tre år och eftersom jag kom från en enkel familj blev det en tuff tid för mamma och mina äldre syskon. Vi lärde känna en svensk missionsläkare och han följde mitt intresse för studier. Läkaren lovade hjälpa mig att finansiera mina sociologistudier på högskolan om jag även läste på Phumelela bibelskola. Det var ett fantastiskt erbjudande och jag läste tre år på bibelskolan och tog även en kandidatexamen i sociologi.
Ifrågasatte systemet
Under en period av sociologi-utbildningen bodde Moses på ett universitet i Zululand i Sydafrika som var avsatt för svarta. Där kom han i kontakt med personer som var mycket välutbildade.
– De var radikala i sitt tänk, säger Moses. De ifrågasatte segregations-politiken, de var intellektuella och hade skinn på näsan. De gjorde stort intryck på mig. Under samma period växte sig ANC allt starkare, trots att Mandela satt fängslad. I slutet av 70-talet var apartheid-regimen i gungning.
Trots att alltfler ifrågasatte systemet fortsatte segregationen. Svarta var fortfarande hänvisade till speciella skolor och kyrkor.
– Vi fick stå i egna köer i affären och på banken. Även kyrkans sätt att arbeta präglades av situationen i landet. Att äta vid samma bord som de vita var exempelvis otänkbart. Så hände det som absolut inte fick hända. Moses och den svenska SAM-missionären Eivor Samuelson blev förälskade.
– Vi höll vår förälskelse hemlig, säger Moses och ler för första gången på länge i vårt samtal. Svarta och vita fick inte leva ihop och blotta tanken på äktenskap var näst intill lagbrott i sig. Det går inte att gömma något i evighet så vi bestämde oss för att satsa. Eivor lämnade arbetet som missionär i Sydafrika och åkte tillbaka till Sverige. Hade hon fortsatt sitt missionsarbete och gift sig med mig hade hon fått sparken. Missionen var delad i denna fråga.
Gifte sig i hemlighet
Efter att de inte träffats på två år bestämde Eivor och Moses träff i Swaziland och gifte sig i hemlighet. Moses åkte sedan tillbaka till Syd-afrika och jobbade som socionom och Eivor åkte till Sverige. Efter -ytterligare ett år lyckades Moses med det omöjliga uppdraget att få ett pass och reste till Eivor i Småland.
– Jag sa till min familj att jag skulle till Sverige för att läsa sociologi. Det var först när jag var här som jag i ett brev berättade för mamma att jag gift mig. Hon blev jätteglad för att jag gift mig med Eivor som hon tyckte så mycket om, men samtidigt blev hon förkrossad för hon trodde inte att hon skulle få se mig igen.
Som en fisk utan vatten
Att lämna sin kultur, sitt språk och sitt sammanhang har ett pris.
– De första två, tre månaderna i Sverige var hemska. Jag kände mig som en fisk utan vatten och jag fick ont i huvudet efter 10 minuters svenska, säger Moses och skrattar.
Men så blir han snabbt allvarlig igen.
– Eivors far, Ragnar Samuelson, var en känd man i Alliansmissionen. Han uppfostrade sina barn med respekt och de har alltid respekt-erat Eivors och min relation. Jag beundrar honom för det. Som pastor i SAM kunde han ha reagerat våldsamt, men jag blev direkt en i familjen. Eivors mamma Lisa, sa till mig för några år sedan:”Jag känner det precis som jag själv hade fött dig” Det var det vackraste någon kunde säga till mig.
Riskerade fängelse vid återbesök
Efter två år åkte Moses tillbaka till Sydafrika för att hälsa på sin familj, hans mamma var fortfarande mycket ledsen att Moses lämnat landet.
– Det var långt ifrån ofarligt att resa tillbaka och jag blev som förväntat uppsökt av säkerhets-polisen. Jag visste att jag riskerade fängelse eftersom de trodde att jag var kommunist. Hade jag haft kopplingar till ANC hade de skjutit mig direkt, men jag hade inte överträtt någon sydafrikansk lag. Jag hade gift mig i Swaziland, där giftermål mellan svarta och vita var lagligt, och jag levde inte med en vit kvinna i Sydafrika. Så jag klarade mig och kunde resa hem till Eivor och Småland igen.
Ny helomvändning
Genom media och tät korrespondens har Moses följt händelseutvecklingen i Sydafrika.
– Jag är stolt och tacksam för utvecklingen i landet. Idag finns det pensionssystem, barnbidrag, skolbussar och svarta ministrar i
regeringen! Sydafrika är stort för mig, även om Sverige är mitt hem.
Trots att Moses nu rotat sig i Norr-land där han har barn och barnbarn, gör han vid 63-års ålder ännu en gång en helomvändning i livet och ger sig tillbaka till Sydafrika. Han ska under en period leda
arbetet på Phumelela bibelskola.
– Även om det geografiska avståndet varit långt har jag följt arbetet på bibelskolan och i Allianskyrkan i Sydafrika på nära håll. Jag har haft åsikter som inte alltid varit bekväma för kyrkans ledning och jag blev faktiskt förvånad när jag fick förfrågan om rektorstjänsten. Tiden i Sverige har naturligtvis format mig och jag hoppas att erfarenheten av livet i två kulturer kan berika bibelskolan.
Text: Sofie Rotstedt
Foto: Andreas Joakimson