På resa i Södra Afrika

 

Följ våra globalare på webben

Nu är de på plats i Sydafrika, årets globalare, Rebecca, Josefin, Otto & Karin. Hela hösten har de förberett sig inför resan, förväntansfulla, spända, väntat.  
12 veckor kommer de att tillbringa i Södra Afrika. Halva tiden är de i Sydafrika där de bland annat får hjälpa till på en av vår systerkyrkas förskolor. Resten av tiden kommer de vara i Swaziland där de bland annat kommer att följa ett projekt där man arbetar med problematiken kring hiv/aids.
Under våren kommer du här få följa deras resa i Södra Afrika.
 
 

Tomorrow I will be a president

2013-04-06

Vi hälsade på hos familjen Clark i början av veckan och fick då chansen att åka med dem till ett barnhem där morfarn i familjen, som är gammal missionär, har varit en del. Vi åkte ut till ett ställe dit folk flyttat och byggt hus av plåtbitar och skrot. För fyra-fem år sedan var det inte en människa som bodde där men på bara några år har det utvecklats till ett litet samhälle. Människorna som bor där lever väldigt primitivt, utan tillgång till varken el eller vatten. Mitt i detta samhälle fanns en gammal militäranläggning som nu fungerade som barnhem för föräldralösa barn. Vi mötte upp Mama Nkosi som är grundaren för detta barnhem på gården och hon visade oss runt efter att vi hälsat på barnen och sjungit några sånger tillsammans. De hade olika rum för yngre och äldre och uppdelade tjejer och killar. Alla väggar var täckta med ord och citat som Mama Nkosi berättade att hon låtit barnen få skriva för att sätta ord på sina känslor och tankar. 

På en vägg hade någon skrivit ”Today I am the orphan, but tomorrow I will be a president.”

Jag tycker det här citatet var väldigt talande om vad ett barn kan åstadkomma bara man ger henne möjligheter. Tack vare Mama Nkosis otroliga omsorg och hårda arbete kan hon ge 57 barn tak över huvudet, mat på bordet och att de får bli sedda och hörda av någon. Och vem vet, kanske var det nästa presidenten vi såg i ett av de barnen vi mötte på barnhemmet.

Hälsningar Josefin


 

Hjälp som når fram

2013-03-27

Svenska alliansmissionen beslutade år 2011 att skänka 15 000 kr jämt fördelade till fem olika allianskyrkor i Swaziland för att ge dem möjlighet att starta upp projekt som skulle gynna utsatta människor i församlingen. Madrassuthyrningsprojektet som vi besökte för två veckor sedan var ett av dessa. 
 
Den här veckan besökte vi en annan kyrka i ekuJabuleni. Denna kyrka hade valt att låna ut sina 3000 kr till församlingsmedlemmar som de sedan betalade tillbaka med 20% ränta. Avkastningen använde de till att köpa skoluniformer till föräldralösa barn i söndagsskolan. Vi åkte till närliggande high school och primary school och träffade några av dessa elever som fått hjälp i och med projektet. Då vi kom till primary school var det lunchdags och barn sprang omkring med sina medhavda matskålar överallt på skolgården. Skolan kändes verkligen full av liv och glädje. Huvudläraren fick namnen på barnen vi skulle träffa och samlade ihop dem från massan av spralliga barn på gården. Vi pratade lite och tog lite kort och sedan sprang de tillbaka till sina kompisar igen. Att få se hur den förhållandevis lilla summa pengar SAM skänkt har gjort det möjligt för dessa barn från mindre bemedlade familjer att kunna få en skoluniform så att de kan gå i skolan och därmed få en chans till att bli ansvarsfulla och kloka samhällsmedborgare är stort.
 

 

I get things done!

2013-03-13 
 

Nu är vi redan i mitten på arbetsvecka 2 här i Swaziland och detta med bravur. I måndags gjorde vi det första av många besök som kommer att prägla större delen av den återstående vistelsen i landet. På schemat stod det Cana primary school. Glada och en aning sena stuvade vi in oss i Eric Dlaminis bil. Han arbetar som generalsekreterare för allianskyrkan i Swaziland 
 
Cana primary school  är vad vi i Sverige skulle kalla en låg- och mellanstadieskola med ca 590 elever. Denna dag blev jag en av dem och fick ta del av undervisning i både matematik och siswati, med varierande resultat… 
 
Tisdagen bjöd också på skolbesök men av annorlunda kaliber. Tanken med de olika besöken är att vi ska se olika sorts skolor som drivs av alliansmissionen i Swaziland och utan att ljuga kan man säga att Emseni primary school är en skola i sitt slag. Skolan räknas som en av de fattigaste och saknar både tillgång till vatten och elever. Precis som i Sverige får skolorna bidrag efter antalet elever vilket innebär att ett lågt elevantal direkt påverkar. Avsaknaden av kollektiva transporter gör dessutom att framförallt lärarna på skolan har en promenad på ca 2 timmar för att ta sig till jobbet. 
 
Och idag hälsade vi på Maghubeleni High School. 

Skolan är en av dem med mest resurser vilket avslöjades i form av fina klassrum med fulla salar och en välutrustad datasal. Även på denna skola fick jag chans att fräscha upp mina matematikkunskaper(-hu!) och testades med ett högst improviserat prov.
 
 

 
 

Time for Swaziland

2013-03-02
 
Efter några svängar i planeringen och ändringar i scheman lämnar vi nu Sydafrika för den här gången och beger oss mot Swaziland. En lärare här på skolan skjutsar oss hela vägen till Ngwane park där vi ska bo den kommande månaden. Vi kommer bland annat att finnas till hands på Ngwane park som är en yrkesträningsskola för ungdomar utan jobb och åka runt till olika skolor, kyrkor och kliniker inom allianskyrkorna. Vi vet ganska lite än så länge om allting men ber att Gud ska sätta oss där vi behövs och att vi ska få en välsignad och lärorik tid i landet.
Angående bloggandet så ska jag göra mitt bästa för att hålla er uppdaterade men vet inte i hur stor utsträckning jag kommer ha tillgång till internet.

Vill passa på att tacka för alla tankar och böner! Det betyder så mycket och vi känner verkligen Guds omsorg. 

Hälsningar Josefin


 

Besök

2013-02-28

Idag var vi på besök på en annan förskola ca 40 min bort. Här var det två-tre lärare och 30 barn. De höll till i en kyrka och det är pastorns fru som är rektor.

De var roligt att få se en annan förskola och jag fick en härlig känsla när jag kom in där. Snälla barn som satt på sin plats och åt sin lunch som de får ta med sig själva 

för att de inte har tillräckligt med pengar att kunna göra egen.

Hälsningar Karin

 

 


 

Mycket tro i en liten lokal

2013-02-27

Söndagen som var besökte vi ett område inte allt för långt från Phumelela där mama Handji, som har hand om hushållningsplikterna här på skolan, driver en församling. Vi har insisterat på att vi ville besöka hennes kyrka och hon har gjort oss beredd på att det är ett väldigt litet ställe. En smula förvånade blev vi, trots att vi var förvarnade om den lilla lokalen, då killen som mött upp oss pekade på en gammal tuck-store i slutet på en mycket dålig väg. Vi gick in genom dörren och möttes av ett par äldre damer och ett gäng barn som lovsjöng Gud och klappade i takt. Under de komande minutrarna anlände allt fler besökare och efter en stund var hela den lilla lokalen fullpackad. Man kände en sådan glädje där inne och människorna som var där kändes så fulla av tro och hopp. De var mycket vänliga och noga med att ha någon som översatte så att också vi fyra svenska besökare skulle förstå gudstjänstens innehåll. Mama Handji predikade mycket talande om hur Guds ljus och om hur Jesus har befriat oss från lagen.

Jag kände igen någonting i den här församlingen som jag också kan känna i min hemförsamling. De var en liten församling och de hade inte de stora medel som andra församlingar har men de levde och predikade Guds ord och den lilla skaran skapade någonting familjärt. Att de var få gjorde att de inte var lika fastspikat program utan gav utrymme för spontanitet, humor och den helige anden.

Jag tror och hoppas att mama Handjis församling kommer få växa till men också bevara den tro och den kärlek som vi mötte under vårt besök.


 

 

Alla Hjärtans Dag

2013-02-17

I torsdags, då vi anlände till förskolan, möttes vi av en skara röd och vitklädda barn som gjorde oss påminda om vilken torsdag det var; nämligen alla hjärtans dag. För att uppmärksamma detta förberedde vi ett klassrum med bord, papper, kritor, saxar och annat pysselmaterial där vi sedan tog in grupper om åtta barn för att få skapa sina egna alla hjärtans dag-kort till sina familjer. 

Eftersom klasserna består av uppemot 70 barn på Thembalethu är det svårt att få tid för ett enskilt barn under en dag, därför var det så fantastiskt att få sitta ner med en så liten grupp barn och få visa dem hur man håller i en sax, hur man kan vika ett papper och göra det till ett hjärta och uppmuntra deras fina resultat då de färglatt gjort klart sina kort. Det var så tydligt, även på barnen, vad det betydde att få en liten lugn stund med någon som såg dem och bekräftade dem. Det kändes som en alla hjärtans dag som fick betyda något i någon annans hjärta på riktigt. 

Hälsningar Josefin 


 

Utflykt

2013-02-04

Denna helg har varit super. Vi tog det först lugnt på lördagsmorgonen och efter lunch var vi nio stycken som tog den stora gamla Toyotan till White River och badade i en utomhuspool. Bara 8 kr inträde! Efter badet åkte vi vidare till Riverside Mall som ligger i Nelspruit, här gick vi runt och kollade i olika affärer och sen åt vi även vår första afrikanska glass – spela roll att den var från KFC.

På kvällen skulle vi försöka kolla på melodifestivalen men tyvärr funkade det inte, det bara buffrade hela tiden så istället skypade vi med vår lärare Marianne.
 
Söndagen bjöd på en tur till Pastor Sthes kyrka en timmes bilväg från skolan. Roligt att få se hur hans kyrka är och hur de gör där. Mycket dans och musik och härliga människor. Vi läste bibeltexter och sjöng Så stor är vår Gud, det verkade uppskattas att vi också var med och medverkade lite.
 
 

 

Språkförvirring

2013-02-03

Till skillnad från våra klasskompisar som gör sina praktikmånader i spansktalande Costa Rica har vi i Afrikagruppen inte haft några språkklasser under höstterminen. Faktumet att vi skulle klara oss bra på engelska stämmer förvisso men när människor pratar vardagligt med varandra här i Mpumalanga är det i huvudsak SiSwati som gäller. I Sydafrika har man elva officiella språk så engelska är långt ifrån det enda språket även om de flesta behärskar det.

Vi försöker så gott vi kan plugga in ord och fraser och testar oss fram till lokalbefolkningens stora förtjusning. Man kommer så mycket närmare om man istället för att säga “Hello, how are you?” när man hälsar på någon, säger “Sawubona! Unjani?”, som betyder samma sak på SiSwati. Jag har alltid tyckt om språk och flera här nere har uppmärksammat min nyfikenhet kring språket och min villighet att lära mig mer och vill gärna lära mig. Många här på Phumelela är dessutom nyfikna på svenska och vi har försökt lära dem några fraser. 

Hälsningar Josefin


 

 

Saubona! (eller..?)

2013-01-25

Nu är resan igång på allvar och jag och mina medresenärer har installerat oss på Phumelela bible college som ligger en bit utanför Whiteriver, Sydafrika. Det är varmt och FANTASTISKT vackert! Min väska och jag är fortfarande bittra fiender efter ett listigt drag från väskan som hade packat HELT FEL kläder för värme = ugn.

Dagens höjdpunkt var besöket på förskolan som vi kommer att jobba på tre dagar i veckan. Inför besöket kom Mama Aggie, vår handledare under Sydafrikatiden och hälsade oss välkomna samt introducerade oss för vår nya arbetsplats. Förskolan leds av en minst sagt färgstark person vid namn Mama Vivian. Av det lilla vi sett och hört av henne kan man säga att hon är en förtjusande kvinna som vigt att liv åt det hon älskar mest, barn. Hennes förskola tar dagligen hand om ca 200 barn på en yta så liten att vi alla fyra undrar hur det ska gå till. Mer information och bilder följer!
 
Ikväll satt vi och njöt av kvällsmaten utomhus i sverigesommartemperatur = ca 22 grader. Vi fick sällskap av två studenter och satt och snackade länge, tätt omringade av en hop hönor som verkar gå på annat än havre… Det är intressant att prata med jämnåriga människor som ser saker på ett annat sätt. Visst man behöver inte åka jorden runt för att hitta människor med olika idéer, men nu får vi andas några omvälvande andetag i luft där en helt annan kultur frodas. Det kan inte ge annat än näring åt våra liv.
 
Nu sitter vi här alla fyra och bloggar, skriver, läser och njuter av tillvaron. Josefin tog nyss kol på vår första kackerlacka detta efter dagens citat av Otto: Jag ska vakta er från kriminella killar, inte kackerlackor!
 

 
ALMANACKAN
TIDNINGEN AKTUELLT


Aktuellt från Alliansmissionen är en medlemstidning som ges ut fem gånger per år. 

Ladda hem som pdf-fil →

Läs direkt →

ADRESSER

Svenska Alliansmissionen,
Västra Storgatan 14
553 15 Jönköping

Tel: 036-30 61 50
E-post: info@alliansmissionen.se

SNABBLÄNKAR