Anders Bengtsson vidare mot nya mål efter tio år som missionnsföreståndare

Hur tänkte du när du började din tjänst för tio år sedan?

-Jag hade nog ganska klart för mig vad jag ville göra. Klart man ville vända trenden och öka våra medlemstal. Men vi har haft en svag ekonomi länge och jag insåg snart att det var min stora uppgift att vända ekonomin. Och sen ville jag hitta en väl fungerande utbildning som vi också har ekonomisk balans att klara långsiktigt

 Hur tycker du att det har gått?

– Vi har ju inte nått så långt att vi kan säga att vi har vänt trenden och av egen kraft vuxit som samfund. Vi har ökat med 230 medlemmar under 2010, men det beror ju på att vi har gått samman med andra församlingar på en del platser.

– Men på ett sätt är ju den viktigaste siffran antalet medlemmar som kommer till oss på bekännelse och där har vi under hela 2000-talet sett en ökande trend.

– När det gäller ekonomin så har det varit en tuff resa som varit riktigt skakig en period. Vår ekonomi har varit riktigt dålig. Men nu kan vi ju se att de åtgärder vi har gjort faktiskt vänt ekonomin. Och det här året så vågar jag nästan säga att vi kommer göra ett plusresultat. Så i stort sett kan jag väl säga att vi har nått det målet.

Jag tror jättemycket på vår nya utbildning. Vi har en utbildning som håller en bra akademisk nivå på teologistudierna men samtidigt är väldigt församlingsförankrad och inriktad på att forma och utbilda pastorer för församlingstjänst

Varför växer inte våra församlingar mer, kan du hitta en orsak till det?

– Jag tror att det först och främst beror på att vi är alldeles för inåtvända. Vi behöver ändra vårt grundtänk. Mer eller mindre omedvetet så styrs vi i vår planering av verksamhet. Vi pastorer styrs av någon grundtanke att det är för de här människorna som har suttit i de här kyrkbänkarna i alla tider som vi predikar. Men hur når vi männi-skorna utanför? Vi måste ändra vårt grundtänk…

– Jag tycker att det är ett bekymmer att våra kyrkor är så stängda. Det vore väl fantastiskt roligt om man kom till en frikyrka en vanlig veckodag, så tog man i dörren – och så var den öppen?

– Här tror jag att en viktig bit - som vi jobbat med en del, är vårt pionjärarbete. Jag tycker det är jätte-viktigt att plantera nya församlingar. Våra pionjärförsamlingars hela vardag är att tänka utåt. Om de kan hjälpa våra mer etablerade församlingar att få det tänket, så kan det betyda mycket.

Hur ska man få det att smitta av sig?

– Vi har ju tänkt så att det ska fungera ungefär som vårt missionärs-underhåll. Att våra vanliga för-samlingar ska stödja pionjärför-samlingarna dels ekonomsikt men också i förbön, besöka dem ibland och inbjuda de att komma till våra församlingar. Och det här är också vår styrka, att vi är rätt så geografiskt koncentrerade.

Har du något råd till din efterträdare?

– Mitt råd är att vara djärv, våga satsa, våga tro och gå vidare! Och var noga med att försöka få idéerna födda och förankrade i församlingarna. Nu står vi ju inför processen med en ny framtidsutredning. Det gäller att få med sig församlingarna. Jag kan veta precis vad jag vill. Men jag kan inte genomföra det snabbare än att jag har folket med mig. Vi är ju helt beroende av församlingarnas offrande, deras stöd och deras gåvor. Annars faller ju hela vår bas.

Hur får man med sig folk?

– Det är jättesvårt. Folk är ju i regel väldigt engagerade i sin församling. Men att få samma engagemang för samfundet är inte riktigt lika enkelt. Men jag har försökt att prioritera att vara ute i församlingarna väldigt mycket.

Om du ska välja en uppgift, en enskild del i ditt jobb som du är särskilt stolt över, vilken blir det då?

– Det viktigaste är nog den nya utbildningen (Akademi för ledarskap och teologi, reds. anm). Om man vill uttrycka det väldigt drastiskt skulle man kunna likna det vid att vi har genomfört en lyckad hjärttransplantation. Det var en rätt långvarig operation och rätt komplicerad. Tittar man på kassaflödet för samfundet så var patienten nära att dö några gånger, men vad jag kan se så kommer det bli lyckat.

 I och med årskonferensen sätter Anders Bengtsson alltså punkt för sina tio år som missionsföreståndare inom Svenska Alliansmissionen. Närmast efter semestern väntar tjänst som pastor i Ljungby, Lidhult och Södra Unnaryd. Orter och församlingar han känner väl sedan sin tidigare pastorstjänst.

– Jag fyller 62 år i höst, så jag har ju ingen riktigt lång församlingstjänst framför mig. Så det är ju skönt att inte behöva börja från noll. Jag känner ju bygden väl. Men först ska jag ha semester. Än så länge kan jag ju bara drömma om hur mitt nya jobb ska bli. Det är egentligen den bästa semester man kan ha, när man är emellan två jobb!

Kortfakta 

Ålder: 62 år

Familj: Hustru Anita, dottern Annie samt tre barnbarn

Gör när han är ledig: 
tar gärna en tur med familjens husbil, gärna till något lämpligt flugfiskevatten

Aktuellt: slutar som missionsföreståndare efter tio år