25 år i Gullbrannagårdens tjänst

 – Vi brukar åka en vecka direkt efter sommarsäsongen. Man behöver det. Vi kör ju egentligen tio veckor i ett svep under juni, juli och augusti, säger Magnus Bylander. Det blir lite som att stänga en dörr när vi åker och öppna en annan när vi kommer tillbaka.

Lägergård, camping och konferens

För den som inte varit vid Gullbrannagården kan den närmast beskrivas som en kombination av lägergård, konferensanläggning och camping. Dessutom har man, framförallt under högsäsongen, ett digert programutbud med allt från läger, gudstjänster och författarbesök till musikfestivalen Gullbrannafestivalen med flera internationella storheter på programmet. Varje år besöks anläggningen av mer än 75 000 personer och många är vittnesmålen om nyfunnen kraft och inspiration efter en vistelse på gården.

Gullbrannagården har utvecklats enormt mycket under de 25 år som Magnus och Ewa drivit verksamheten. Från att ha varit tre personer som arbetade heltid till dagens 17 så har det självklart hänt en del. 1986 fanns det 80 campingplatser på gården och åtta familjer som säsongscampade.

– Då kände vi att nu, nu är det på gång… skrattar Magnus. Idag är det drygt 300 platser och vi begränsar säsongarna till 140. Vi vill ha rullande camping också. Så ser man på 25 år så har det verkligen utvecklats, men det har vuxit sakta.


Hur driver man en verksamhet under 25 år och samtidigt utvecklar och hittar nya infallsvinklar?

– Själva sommaren är en källa till inspiration… Under sommaren har vi ungefär 500 frivilligarbetare som jobbar med festivaler, läger, sportveckan och som gårdsgäng. Att möta alla dessa människor som kommer inspirerade och taggade inför att hjälpa till en vecka ger ju oerhört mycket inspiration och glädje, säger Ewa och Magnus.

– Det som inspirerar är ju också samarbetet med SAM och SAU, vår styrelse, alla gäster och personalgruppen, säger Magnus. Vi har en jättebra personalgrupp med mycket kraft och styrka!

 – För oss är det väldigt viktigt med inputs, nya idéer och tankar. Vi har ju alltid varit väldigt aktiva i turistnäringen i Halmstad, ja hela västkusten och även campingrörelsen i Sverige. Jag är också ordförande för föreningen Kristna Gårdar och Hotell i Sverige. Vi tror att det är viktigt med inputs från olika delar av samhället. Från kyrkan, från turistnäringen och en sån sak som bokmässan till exempel. Jag är alltid där ett par dagar för att kolla vad som är på gång för föresläsare och författare. Såna som kan besöka oss sommaren som kommer. Jag hittar alltid fler nya intressanta personer varje år, säger Ewa.

Bön startar dagen

Magnus jobb är den dagliga driften. Han inleder dagen med att träffa personalen klockan åtta på morgonen, går igenom dagen och planerar för kommande evenemang. Då har han redan tidigare ätit frukost med Ewa, läst något bra och tänkvärt och bett tillsammans.

– Vi inleder alltid dagen på det sättet, det känns bra och är helt nödvändigt att samla sig lite inför dagen, menar Magnus.

Men hur lägger man upp arbetet? Att jobba ihop med den man också är gift med skulle ju också kunna innebära konflikter. 


– Man måste vara fullständigt professionell och inte blanda i familjeangelägenheter i jobbet. Vi jobbar ju heller inte så tajt under en arbetsdag. Jag sitter i receptionen och Ewa jobbar från kontoret i vårt hus.

– Vi är idag sjutton personer som jobbar här. För tjugofem år sedan var jag vaktmästaren och Ewa skötte kontoret och så hade vi en tjej i köket… Men nu har alla sina arbetsbeskrivningar och vet vad de ska göra. Det är samma sak med mig och Ewa. Vi kompletterar varandra väldigt bra. När man jobbar så här nära ihop är det viktigt att inte göra samma saker. Dela upp och låt var och en sköta sitt. Jag vet vad Ewa är bra på och hon vet vad jag är bra på. Det gör att man kan backa undan och låta var och en göra det som den är bäst på, säger Magnus.

– Sen tror jag att det är en styrka med ett delat ledarskap. Vi kan ju tycka riktigt olika men utåt är det ju viktigt att hålla en enad fasad. I grunden tror ju vi att vi är här på en kallelse. Vi läste i morse ett ord av Tomas Sjödin som handlade om att vi är kallade till olika uppgifter. När man ser tillbaka så kan man se att mycket av det vi gjorde tidigare var en förberedelse för det vi gör nu…

Pryo som campare

Ewa berättar hur det gick till när de kom fram till att de skulle söka jobb som föreståndarpar vid Gullbrannagården. Det passade egentligen inte alls in i planerna som hon och Magnus gjort upp. Magnus läste vid det tillfället teologi i Lund och Ewa skulle fortsätta läsa på högskolan. De bodde i sitt nyrenoverade hus i Bankeryd och sonen Manfred var i småbarnsåldern.

 – Jag visste i mitt hjärta att detta jobbet får vi! Så om vi söker så måste vi vara beredda på att flytta. Och efter anställningsintervjun sa jag till Magnus ”nu måste vi hyra en husvagn och åka ut och campa, vi måste ju veta hur det är om vi ska driva en camping”. När familjen så kom tillbaka från sitt livs första camping-semester ringde telefonen och jo, de var välkomna att börja som föreståndarpar på Gullbranna. Men det var inte utan svårigheter att bryta upp från familj, vänner och det nyreonverade huset.

 – De första åren tyckte jag att det var jättejobbigt! Sommaren var jättekul men sen var det bara tomt och öde. Jag längtade ”hem” varje dag, säger Ewa.

Andrum

Men trots längtan till vänner och familj fanns inte alternativet att flytta tillbaka, jobbet var spännande och utmanande. Ewa och Magnus jobbade på under några år och utvecklade verksamheten vidare.

– Men sen är ju jag projektmänniska och från 1991 till 2004 var jag inte på heltid på gården utan jobbade i Jönköping som projektledare på Elima under en period, och som VD på veckomagasinet Petrus i Stockholm, pluggade i Göteborg och veckopendlade till några olika jobb under den perioden. Sen var jag tillbaka på heltid 2004 och då bestämde vi att nu gör vi några år här tillsammans på heltid. Men jag har alltid under alla tjugofem år ansvarat för sommarprogrammet, berättar Ewa.

Men även Magnus har ibland behov av att lämna Gullbrannagården. Han arbetar lite i Laholms missionshus.

– För mig har det varit en riktigt positiv del. Att få jobba med det som inte är business är jättebra för mig. Min tanke från början var att jag skulle bli präst i Svenska Kyrkan. I Laholms missionshus har jag gudstjänster, konfirmander och församlingsvård och är helt frikopplad från administration. Att få koncentrera sig bara på den andliga biten är viktig.

– Sen finns det ju en andlig dimension av vårt uppdrag. Att vi har Gud med oss i vårt uppdrag är ju en viktig del. Vi ska evangelisera campingvärlden i sommarsverige, säger Magnus.

Ingen isolerad ö

– Men jag vet när vi började så pratade vi mycket om det, att vi inte skulle bli någon isolerad liten kristen ö som en camping. Det jobbar vi stenhårt för att komma bort ifrån. Och vi har ju verkligen haft alla typer av gäster här under åren, verkligen. Men det händer ju att folk ringer och frågar om man måste vara kristen för att få lägga en bokning… Men så är det naturligtvis inte!

 Den långa semestern tar paret i januari och ofta står Asien på programmet. Men inte ens då blir det bara semester. Då besöker de olika projekt som drivs av organisationer som de själva är aktiva i. Bland annat har Ewa, tillsammans med sin Rotaryklubb i Halmstad, varit med och stött ett barnhem i Thailand under ett antal år.

– Förra året så hittade jag ett nytt projekt i Thailand. Det är 60 barn vars föräldrar är döda och 30 av barnen bär på aids. Nu försöker jag få lite folk att stödja det arbetet.

 Arbetet på gården kan innebära mycket stress periodvis och det gäller att hitta balansen. Man märker på Ewa att hon är van att ha många bollar i luften samtidigt. Magnus är något av en motpol till Ewa.

 – Jag är en lugn person i grunden. Min lugna sida har behövts många gånger här och Ewas mer energiska sida har också behövts.

 Nu har det gått 25 år, hur länge kan ni fortsätta?

– Vi tar en säsong i taget, säger Magnus och får medhåll av Ewa. Så länge vi tänker; ”nästa år, då vore det roligt att göra det här…” – då har man glöden kvar.

– Sen tänker ju vi i femårsperspektiv även om inte vi skulle vara kvar. Jag tänker att vi ska bygga pool och i framtiden en äventyrsgolfbana… Jag skulle vilja ha tio stugor till, mer camping… jag har hela tiden nya idéer. Festivalen vill att vi bygger en till konsertlokal…

– En potential att utveckla den här verksamheten, det finns ju definitivt och jag tror att Gullbrannagården kommer kanske att bli ännu viktigare i framtiden än vad den är idag. Men det gäller att göra rätt saker…

– Jag tror att det är kombinationen att få arbeta professionellt och med det ideella som är en av drivkrafterna för oss. Att få möjlighet att presentera Gud för människor… här är det så tydligt att en del är evangelisation. Vi ser att liv förändras! säger Ewa.

Text: Michael Malmborg

informationsansvarig

michael.malmborg@alliansmissionen.se

foto: andreas joakimson